söndag 16 oktober 2011

Ångest

Efter en underbar förmiddag med V så åkte vi ut på utflykt, som jag så väl behövde efter dessa sista 2 jobbiga veckor, jag som sa till mej själv att jag skulle ta det lugnt och inte deppa ihop när jag fick beskedet att jag skulle få sluta på jobbet efter 28 år.

Börja rita, måla igen - gå ut på promenader, gå på gym och ta vara på tiden. Försöka hitta tillbaka till mej själv efter alla dessa år av oro och vånda, i alla fall sen det datoriserades på jobbet som helt klart inte är min grej, känner mej så frustrerad, hinner aldrig ikapp allt nytt som sker, passar inte in i denna nya tid. Och mår så dåligt av att det så ofta händer nåt som man inte förstår hur man ska åtgärda.
Att sitta vid en dator och efter en del års erfarenhet veta om allt konstigt som kan hända och allt som jag inte vet kan hända gjorde att jag nästan alltid satt på helspänn rädd att inte få ut jobbet i tid eller riktigt och inte kunna koppla av helt ens när jag var ledig så jag kunde sätta mej ner och måla som jag gjort innan.

Känns som jag är ensam om det i hela världen att känna så, alla - unga som gamla verkar ha full koll på allt digitalt...tänk vad skönt att slippa detta nu!

Samma dag som jag skulle till arbetsförmedlingen och skriva in mej rasade ändå allt ihop, vet inte vad jag vill göra med resten av mitt liv - har inte en blekaste aning... Har alltid haft sånt medlidande med alla som är arbetslösa, som blivit avskedade eller som nu - dom som absolut inte kan jobba på grund av sjukdom ändå tvingas ut på arbetsmarknaden.... Nu är jag där själv. Känner mej så ofri kan inte släppa dessa tankar, kan inte slappna av, alla säger till mej att ta det lugnt att det kommer att ordna sej....ja jag hoppas det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar